Fortsättning på mina äventyr i sommar-Berlin 2013.
…eller rätt och slätt ölfestivalen. En del tyskar tycker det är ett äckligt turistdragande jippo som ingen äkta berlinbo bör sänka sig till att bevista. Jag brukar själv vara ganska kritisk till festivaler. Den här är förvisso ett bra tillfälle att dricka sig redlös och brölande gå bärsärk efter gatorna, men… Jag gillar den!!
Tjejerna…
Min uppfattning av tyskarna är att bara det goda är gott nog. I Skellefteå nöjer vi oss med att dricka billigaste blaskölen i bräckliga plastmuggar, bara vi får snacka med varandra i råkalla öltält.
I Berlin kan man köpa en 2 dl-glassejdel för €3,50 (det finns en större också) och sedan testa flera hundra olika ölsorter. Den ena av finare kvalitet än den andra. För €1,50-2 tar de glaset, tjoffar ner det i en hink med löddrande vatten, sköljer av det i en hink med rent vatten och till sist fyller de upp det med önskad sort skummande dryck.
Om det kurrar i magen finns inlagda gurkor, currywurst och bratwurst att smaska på. Ja, det finns ännu mer att äta. Hann inte lägga allt på minnet. Mycket har ekologiska förtecken. Bio-ditt och Bio-datt. (Bio = eko för den oinvigde.)
Nya ölfavoriter
…och…öh?…killarna.
Förra året hittade jag en öl som jag tyckte mycket om. Den heter Glückauf och är en mörk öl. Jag föredrar mörkt öl, dvs Schwarzbier, eller ale. (Dock inte riktigt så mörkt som Guinness.) Ölen bryggs i Gersdorf, som ligger söder om Berlin. Nära Tjeckiska gränsen. Jag blev glad att jag fick smaka den även i år.
Fast allra först smakade jag brittiska Fuller’s ESB ale. Den är en favorit på Bishop’s Arms i Skellefteå. Mjukt och krämigt skum. Under kvällen slank det även ned en Köstrizer Schwarzbier och till sist en… Ja, vad hette den sista sorten? Även den var en Schwarzbier, men var det en Böhmisches eller vad var det? Jag får fundera en stund. Kommer jag på det är det bara gå in och ändra i texten. Kan det ha varit en Newcastle? Nä…
Sverigebesök
Under festivalen fick jag besök från Sverige. Eller jag och jag. En kompis brorsa kom till stan för att bl a glida runt med sin kamera och fotografera vimlet. Passade fint då att kunna träffas och smaka på lite öl. På bilden ovan fotograferar han exakt samtidigt som jag. Jojo, men vi hade en trevlig kväll.
Förresten, jag tog inga foton av själva festivalområdet. Det kan förklara det något udda bildvalet och avsaknaden av ölmotiv. Lovar bättring till nästa år!
Namnet till trots så tycker jag ändå att ölfestivalen är en ganska så städad tillställning. Jag märke aldrig några aggressiva tendenser eller fyllesång, som svenskarna gärna hänger sig åt. Festivalen höll på mellan den 2-4 augusti: fredag 12-24, lördag 10-24 och söndag kl 10-22. Jag var ju bara där på lördagen, men bodde strax intill. Möjligen att jag senare på natten hörde oljud utifrån, men som sagt i det stora hela tyckte jag folk var glada, tålmodiga och nyfikna.
En bra människomagnet är att prata engelska. De som vill kommunicera dyker upp runt om och oftast får man en intressant pratstund. Även om ölfestivalen är en turistfälla så är den gemytlig och jag rekommenderar den varmt för alla som vill uppleva något nytt – och dricka öl förstås! 😀