Jag har mer än en gång häpnat över de otroligt långsmala toaletter som verkar finnas i alla tyska bostäder. Direkt får jag dock korrigera mig själv. Jag pratar främst om de sk Altbau-lägenheterna som finns på östra sidan av Berlin, där jag bott som mest. Det är gamla hus från början av 1900-talet och de har förvånansvärt stora rum med en takhöjd på så mycket som 3-4 m.
I förra veckan fick jag förklaringen. De här husen hade sällan toalett inomhus när de byggdes. De flesta hus är nog ett ”saniertes Altbau”, dvs renoverat. När de gjorde de större restaureringarna byggdes också toaletter – genom att skära av en del av ett större rum. Trots att toaletterna var av nöden (haha!) lade man inte beslag på onödigt (haha!) utrymme, och de verkar ha valt att dela ytan med köken. Alltså blev den större halvan av rummet till kök och den mindre till toa.
I min nuvarande bostad står således hela toalettinredningen på rad. Vid dörren möts man av tvättfatet, sedan tvättmaskinen (som annars brukar finnas i köket i många lägenheter), sen kommer badkaret och sist toastolen. I två av mina vänners lägenheter finns inte plats för badkar. Istället har de duschen lite halvt inklämd bakom toastolen.
På Sonnenburger Straße var badrummet så smalt att jag, på jakt efter handduken – som jag för det mesta glömde längst bort, på kroken på dörren – alltid lyckades beröra den iskalla kakelväggen med någon kroppsdel. Jaja, jag vaknade åtminstone snabbt.
Renovering medför högre hyra
Det är renoveringarna som orsakar en del rabalder här, för blir allt nytt och fräscht höjs också hyran. Då kommer de mysiga, coola bohemerna, som ger stadsdelarna sin charm och unika, konstnärliga atmosfär, inte ha råd att bo kvar. Istället flyttar människor med pengar dit, de som vill ta del av den här speciella kulturen, som alltså i samma veva dör ut.
Hörde på radion att Berlin förutspås bli som vilken annan större europeisk stad inom 10-20 år. Det vore verkligen synd.