De brukar himla med ögonen när jag kommer in på AF i Skellefteå för att verifiera mina arbetsintyg. Senaste gången hade jag minst 10 olika papper för tre jobb. Detta beroende på att jag haft korta anställningar med olika förutsättningar. Som exempel kan jag nämna förra sommaren, då jag jobbade för samma arbetsgivare i tre månader, men första månaden 50%, andra 100% (fast bara i två veckor) och tredje månaden 50%. Det blev tre intyg som tog en stund att reda ut.
Så hade det blivit dags att åka tillbaka till Arbeitsagentur för att lösa min inskrivning i det tyska systemet. Igår kände jag mig risig (hade ont i halsen och var tung i skallen), men idag måste jag ge mig iväg.
Kan inte påstå att det var svårt att cykla dessa kilometer. Ute sken solen och det var +20 grader. Virade in halsen i min nya fina rödprickiga sjal, valde en enkel kofta över t-shirten, men jackan fick följa med ifall det plötsligt skulle bli kallt.
Inte då! Önskade jag kunnat kapa bort byxbenen på jeansen.
Michaelkirche i Kreuzberg
Komplicerat: Steg 1
Först fick jag gå in och anmäla mig på entréplan.
Trots att jag inte hasat mig iväg förrän strax innan lunch var kön obefintlig. Tre personer före mig.
Snabbt fick jag komma fram och fick upplysning om att gå upp en våning till rum 1003 och vänta där. Någon skulle ropa upp mitt namn när det var min tur.
Efter ca 15-20 min kom en mörkhårig dam mig till mötes:
– Frau Carlsson!? ropade hon. Jaha. Det var alltså jag. Sen skrattade hon, för tydligen hade en man bakom mig också rest sig upp. (När slutar man förresten vara Fräulein/Fröken?)
Steg 1 var att hon skulle skriva in alla mina uppgifter i datorn. Vi kastade oss rakt in i rövarkulan.
Abschluss? Ja, vad har jag för Abschluss? Insåg att jag inte riktigt förstod vad ordet betydde, men att det hade med examen att göra. Jag har pluggat ganska mycket, men jag har bara tre examina: 3-årig humanistisk linje, 1-årig teaterlinje och 2-årig KY-multimediautbildning. Såg lite underligt ut utan mina dussinet kortkurser där emellan.
Nästa steg var att knappa in alla mina arbeten. Det var NU det började bli tungjobbat för damen. Stackars kvinna!
Jag var lite svettig eftersom jag cyklat och mitt immunförsvar var ansträngt, men jag tror hon svettades mer. Fingrarna glödde mot tangentbordet när hon skrev. Jag har aldrig platsat i det svenska systemet på grund av dessa oregelbundna anställningar, så att försöka ”översätta” dem till tyska blev inte lätt.
Till slut gav hon upp.
– Det här tar för lång tid! Jag hinner inte lägga in allt. Vi har bara ett visst antal minuter per arbetssökande.
Vad det sedan innebär för mig vet jag inte.
Engelbecken med Michaelkirche i bakgrunden
Vid Engelbecken
Komplicerat: Steg 2
Det fanns inte heller någon ledig arbetsförmedlare för djupare samtal om jobbsökeriet, dvs Steg 2. Istället kommer jag få mail eller sms med en tid. Först då går det eventuellt att komplettera eller korrigera det som skrivits in om mig. Ett steg i taget! Och söka, söka, söka.
Hittills har jag mest hittat sånt som kräver perfekt tyska (önsketänkande?) och för mycket webbvinkel för min smak.
Mailade på vinst och förlust till ett intressant ställe igår, men det är oklart om de ens har pengar till att anställa någon även om de skulle behöva det. Fanns en annons om att de sökte en praktikant under 2014. Jag hatar praktik. Det innebär ju i mitt fall att jag skulle göra det jag tidigare fått lön för alldeles gratis. No way!
Så jag fortsätter att krångla till myndigheters system. Världsturnén har börjat 😉
