Alla gillar väl min musik?

Svenskar kan dela med sig av sin musik genom att skruva volymen i botten. Det sker oftast i anslutning till helger och under intagande av vissa alkoholhaltiga drycker. Det är möjligt att det är samma sak här, då ölen ju flödar mer eller mindre ymnigt de flesta dagar i veckan. Ändå är jag en smula fascinerad över hur folk så självklart öppnar fönstren på vid gavel, skruvar upp volymen och delar med sig av sin musik.

Det gör sitt till att jag för andra gången bor med mitt fönster mot en innergård, som fungerar som en extra förstärkare. I Prenzlauer Berg hade jag en granne som absolut måste hedras för sin flit. Nästan dagligen satt han vid pianot och övade skalor. Först pianot, sedan sång. Behöver jag nämna att det till en början lät trevligt och ju längre tiden gick retade jag mig på att han alltid tog samma toner och sjöng så där halvrent. Inte så att det skar i öronen, men det kändes obekvämt.

Han, för jag tror det var samma kille, satte sedan på gammal tysk 40-talsmusik, som gav mig rysningar. För vem är idag så stolt över att man gillar Zarah Leander att man bjuder in hela grannskapet att lyssna? Samtidigt kunde jag stänga ögonen och känna hur det kunde ha känts att bo i Berlin under en så problematisk tid som 40-talet var. Enough said.

Ikväll spelade grannarna en skön blandning av funk, techo, jazz, ja jag vet inte vad det var. Passade jättebra att laga mat till. Humöret i topp. Kan vara den totala frånvaron av allt vad Tomas Ledin och svensk schlager heter som gör att jag känner mig positivt inställd till denna egentligen fula ovana. Hittills har jag inte hört någon musik jag direkt ogillat. Tvärtom fick jag återstifta bekantskapen med så coola musiker som Violent Femmes. Sökte genast rätt på dem på Spotify och där njöt jag även av gamla godingar med The Mission, Cure, Smiths och Cocteau Twins. Leve 90-talet!

Och på tal om det så har jag passerat affischer som förkunnat konserter med Radiohead och vad jag trott är ett numera avsomnat band, Dead Can Dance. Banden spelar i Berlin den 29 och 30 september respektive 3 oktober. Tyvärr är Dead Can Dance-konserten utsåld, för det hade varit spännande att se dem live.

Helgen som kommer ska i alla fall 2/3 av min bekantskapskrets gå och lyssna på tyska kultbandet Die Ärzte. Jag och resterande tredjedel drar nog ut på landet till Hoppegarten istället. Det ska bli +33 grader och sol på söndag. Mumma!