Kategoriarkiv: Livet i Berlin

Den kräsmagade ska sluta läsa nu, men jag måste bara få nämna några ord om toaletterna i Berlin. Verkar som om mina tankar snurrar väldigt mycket runt dessa. Den uppmärksamme läsaren ser att ämnet varit uppe till diskussion vid flera tillfällen. Jag kan analysera detta faktum senare, men först. Just det. Toaletterna.

Jag har tidigare pratat om hela rummet, men den här gången tänkte jag ringa in så att säga pudelns kärna – toastolen. De förekommer i lite olika utförande.

Min första bekantskap var skapt på motsatt sätt till de svenska, dvs porslinsinsidan sluttade inte mjukt ned mot vattenhålet. Istället stupade det rätt ner i hålet och lite längre bak fanns en fin liten hylla. Som den ”tystkissare” jag är, med knepet att inte kissa rakt ner i vattnet, fick jag nu ändra taktik. Sitta långt bak med rumpan istället.

Den stora överraskningen kom dock när jag utfört ”nr 2” och möttes av en prydlig hög mitt på hyllan! Huvva! Inte ville jag stå öga mot öga med ”resultatet” på det viset. Spolandet fungerade tursamt precis som det skulle.

Däremot gjorde det inte det där jag bodde först, i Prenzlauer Berg. Den toaletten trilskades. Man kunde spolar i många minuter utan att något hände. Till slut brukade jag ta till ”elavbrottsknepet”; spola vatten i en hink och skjutsa ner alltsammans med en rejäl vattenstråle.

Tänk vad lite papper kan göra

Här på nya stället möttes jag av ännu en toalettyp. Konstruerad som de svenska, men med extremt smalt utlopp. Det som sker är att det ofta blir väldigt stiliga fartränder när man spolar. Visserligen lätt avhjälpt med toaborste och go’doftande medel. Ändå började jag tröttna på det där eviga skrubbandet.

Hm, en ingivelse i helgen fick mig att lägga en enda ruta toalettpapper precis där ”högen” brukade landa. Med lite tur så… Ja!! Det funkade! SCHWOSCH! Alltihop försvann – utan minsta anledning till skrubbande kvar.

Haha! Ibland är man glad över det lilla i livet.

Drömläge för (rika) människor?

När jag sitter här i mitt lilla rum i Berlin börjar tankarna rulla igen. Varför är jag här egentligen? En fråga som funnits med hela tiden. Vad är det jag ska passa på att göra medan jag är här? Förutom att utforska staden. Finns det fler drömmar jag inte vågat plocka fram i ljuset?

Jag har insett att jag faktiskt redan i yngre år drömt om att bo i ett annat land. Känna efter hur det känns. För det mesta är allting spännande. Det nya är inspirerande och minsta lilla grej väcker äventyrslustan i mig.

Ibland har jag en sämre dag, som igår, och jag var trött av ingen direkt anledning. Då kändes det tungt att inte hänga med och förstå det som sas. Att liksom släpa efter hela tiden, behöva fråga upp och ofta inte säga någonting alls, för det är så mycket jag missat.

Tröttheten gör att jag inte orkar ta in allt nytt. Längtar efter något som jag känner igen och kan luta mig emot för en stund. Men då minns jag ett kort samtal jag hade med en försäljare på marknaden i lördags.

Lyxinvandrare

Han var invandrad sedan 30 år tillbaka. Troligen från Italien, av brytningen att döma. Han sa att alla Europas länder misslyckats kapitalt med invandringen, Tyskland inget undantag. För tyskar söker sig till tyskar, svenskar till svenskar, turkar till turkar osv.

Jag kände mig lite stolt att jag faktiskt bara har tyska vänner. Det har hänt att jag funderat på att söka upp andra svenskar, t ex genom Svenska kyrkan, men den ligger långt bort på västra sidan. På tok för långt bort för att cykla. Sen har det tagit emot. Svenska vänner har jag ju redan. Istället vill jag ha vänner av andra nationaliteter. Gärna engelskspråkiga, för då har jag en chans att hänga med i samtalet.

Behovet av att kunna knyta an till det man känner till, tryggheten i det svenska, det kan jag förstå. Speciellt om man i övriga delar av livet försöker smälta in i det tyska. Kanske man inte kan eller får komma in heller. St kan de vara för de som kommer från t ex afrikanska eller arabiska länder. Som svensk har jag fortfarande en viss ”status”, inte minst som europé.

Vad är min grej?

Nu var det inte det jag ville skriva om. Utan drömmar. Fick ett mail idag från Kreativ insikt. Uppmaningen var ”Gör din grej – Släpp loss din inre livskonstnär!”. Läser man vidare står det:

”Har du fungerat över vad som är din grej i livet? Det som får
ditt hjärta att ticka lite snabbare, som kan få dig att hamna
i flow och glömma tid och rum, det som ger dig mer energi än
det tar – det som får just dig att lysa som den stjärna vi alla är,
när vi får utlopp för våra talanger och får följa våra innersta
drömmar. Vet du det?”
– Carolina Gårdheim, Kreativ insikt

Drömläge för ankor?

Om det inte var för att hon redan kommit på och utfört den här idén hade jag kunnat tänka mig att jobba med samma sak. Skapa klokkort och uppmuntrande vykort, anteckningsböcker, tavlor, smycken osv. Genialiskt! Jag tycker också om att uppmuntra andra och deras drömmar. Men hur är det med mina egna?

Nä, att ta mig till Berlin är väl första rejäla projektet jag utfört från hjärtat. Jag tycker att Carolina och Underbara Clara är två lysande exempel på människor som tagit sin hobby, sin passion, och skapat ett lönsamt yrke av det. Jag vill också! Och då står jag där. Vad drömmer jag om? Vad får mig att hamna i flow? Skulle möjligtvis vara att skriva blogginlägg här! Hehe.

Skriva har ju ofta kommit upp i olika samtal. Min käre kollega K på museet sa alltid:

”Du ska bo i Berlin och bli författare!”

Tja, kanske det. Fast vad ska jag skriva? Några lösa idéer finns, men ändå är det inte helt enkelt att ta tag i dem. Att sen skapa lönsamhet genom det verkar ännu mer avlägset. Å andra sidan kanske varken Carolina eller Clara såg lönsamheten i sina idéer från början. Önskar att jag kunde komma på något liknande eller en kombination av deras verksamheter.

Plötsligt framkommer nästa fråga. Jag upplever att de här två kvinnorna är så rena och tydliga i vad de står för. Carolina för personlig utveckling, uppmuntran, kreativitet och Clara för det gamla husmordsidealet, återvinning och do-it-yourself. De har tydliga innehållsförteckningar liksom. Vad är min tydlighet? Min grej?

Hjälp att identifiera dessa emottages gärna! Välkommen att kommentera. Ingen belöning utgår dock 😀

Vissa saker är kanske mindre bra med Berlin eller visar på skillnaden med Sverige. Som det här med rökningen. I vårt avlånga svenska land har rökningen och rökarna i det närmaste utrotats. Nåja, men de är i alla fall en hårt utsatt grupp i samhället. Haha. I Berlin verkar nästan varenda människa röka. Det finns rökfria pubar och restauranger och jag tror att alla offentliga lokaler är rökfria. Ändå blossas det friskt överallt. Det är inget som egentligen stör mig. Möjligen när det dras in rök via mitt öppna fönster. Det jag tänker är två saker: har inte dödspropagandan nått Tyskland eller är det så att folk helt enkelt skiter i alla goda råd och gör som de vill? Min teori är att det lutar åt det senare. Här råder friheten. Gör som du vill! Det är din frihet som individ. Därför kan jag alltså inte riktigt förfasa mig.

Det jag däremot har svårt att acceptera är att det röks mycket mer hasch/marijuana här. Kan inte påstå att jag gillar det. Droger är och förblir droger, även om det finns de som gärna likställer hasch med alkohol. Vad är skillnaden? Som jag minns det är det så att det gift man får i sig av haschet stannar i kroppen i cirka en månad. Alkoholen går ur kroppen efter max ett dygn. Säkert finns det fler skillnader och argument för och emot. Min ståndpunkt förblir densamma. Jag tycker inte att någon form av rökning är av godo. Bara fråga kroppen. Vill du ha det här giftet? Nä.